Regissören Dennis Gansel stod för en av förra årets mest intressanta filmupplevelser när han förde över det amerikanska The Wave-konceptet till tysk mark.

Läraren Rainer Wenger (Jürgen Vogel) ska under en vecka arbeta med sina gymnasieelever i ett tema kring autokrati. Istället för tråkiga lektioner där eleverna sitter med näsan i böcker bestämmer sig läraren för att göra ett experiment. Han och klassen ska tillsammans starta en rörelse som utgår från fascistiska tankar just för att svara på hypotesen om huruvida det vore möjligt att återigen försöka bygga upp det tredje riket. Saker och ting ställs på sin spets och snart har gränsen mellan experiment och verklighet verkligen tunnats ut och ganska omgående kan agnarna sållas från betet. Frågan är hur långt läraren är beredd att låta eleverna driva sitt experiment - Die Welle.

Historien har sin bakgrund i Kalifornien där en lärare faktiskt startade en rörelse som till slut fick ödesdigra konsekvenser för de inblandade. Läraren, Rob Jones, kunde inte svara på elevernas fråga huruvida det kom sig att det tyska folket inte agerat när man förstod vad som höll på att hända under andra världskriget. Under kommande fem dagar samlades han och eleverna under parollen "styrka genom disciplin" vars regler gjorde att man förbättrade studieresultaten, motivation och fick en känsla av samhörighet.

Historien till Die Welle gör sig utomordentligt bra på tysk mark med tanke på deras historia och det är en fördel att regissören Dennis även skrivit manus. Tyske filmstjärnan Jürgen Vogel är superb som den karismatiske läraren som omvänder sina elever till fascister och eleverna är också dem, väldigt bra.

Man får, som tittare, inte bara sympati för idén och eleverna som fångas av experimentet utan man fattar samtidigt sympati för de elever som försöker stå emot. Det finns en slags tvetydlighet i budskapet och detta gör filmen dubbelbottnad vilket ger extra tyngd. Man ser ganska enkelt att människor i ett utanförskap snabbt anammar dessa regler som autokratiska krafter skapar och de som inte skriver under idén hamnar snabbt i just ett utanförskap.

Die Welle är en mycket tänkvärd film med ett enastående viktigt budskap. Som åttiotalist kommer man ihåg när man själv satt vid skolbänken och såg på The Wave - den amerikanska tv-motsvarigheten (producerad 1981) - på engelska givetvis. Jag uppmanar er att se när tyskarna gör upp med sin egen historia på ett fascinerande otäckt sätt.

Nu kommer en djupare analys vad gäller de olika oscarskategorierna som släpptes under torsdagen. Det fanns vissa mindre skrällar så vi försöker reda ut vilka som egentligen är nominerade.

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Oscar-debutanten Richard Jenkins spelar professor Walter Vale i den romantiska dramakomedin, The Visitor, av Thomas McCarthy och dessvärre har jag inte sett filmen. Frank Langella, debutant även han, är grym som president Richard Nixon i filmen Frost/Nixon och det är kanske inte så konstigt. Langella spelade Nixon även i teateruppsättningen av pjäsen som ligger till grund för filmen och han har även vunnit pris för rollen. Sean Penn spelar den homosexuelle politikern Harvey Milk i Milk och som den karaktärsskådespelaren Penn är så briljerar han i varenda ruta han är med i. Det är femte gången som Sean Penn nomineras och tack vare rollen i Mystic River (2003) tog han hem sin hittills enda statyett. En av världens absolut mest kända ansikten sitter på Brad Pitt. Han nomineras för andra gången och nu i och med filmen Benjamin Buttons otroliga liv. Penn, Pitt och Langella till trots. Kategorins stora förhandsfavorit heter Mickey Rourke och många förväntas att han retfullt enkelt ska få ta hem sin första stayett i sin första nominering i rolen som wrestler-stjärna i The Wrestler.

När jag såg "Muscles from Brussels" för första gången var jag ungefär tio år och filmen som gjorde att Jean-Claude Van Damme blev en favorit var Cyborg. Som tonåring var man väldigt naiv vad gällde film och man hade inga krav alls på hur en film skulle vara för att nämnas som bra. Det räckte att JCVD alternativt Schwarzenegger var med så var det klass.

Under åren följde filmer som Nowhere to run, Timecop, No retreat, no surrender, Death Warrant, Bloodsport, Universal Soldier, Double Impact och så vidare. Idag vet jag bättre.

Den belgiske skådespelaren är en fantastiskt dålig aktör men jag kan inte låta bli att gilla hans nya JCVD. Det finns så mycket självdistans och humor i regissören Mabrouk El Mechris kriminalare där huvudpersonen hamnar i ett läge där postrån blir ett alternativ. Huvudpersonen har stora problem i livet och förutom den pågående vårdnadstvisten så har Steven Seagal till råga på allt tagit en roll för honom.

Jean-Claude Camille François Van Varenberg, som JCVD egentligen heter, gör sin klart bästa roll och man kanske kan hoppas på att det schyssta agerandet sitter i när Universal Soldiers blir trilogi.

... heter Meryl Streep och har en fantastisk karriär som skådespelerska bakom sig. Senaste gången jag höjde denna karaktärsskådespelare till skyarna var för hennes insats i fantastiska feel good-filmen Mamma Mia! där jag tyckte hon var galant i rollen som Donna.

Meryl Streep föddes i New Jersey sommaren 1949 och anses idag som världens bästa kvinnliga skådespelare av många filmkritiker och visst är det svårt - om inte omöjligt att inte hålla med? Hennes genombrott kom i hennes första filmroll i filmen Julia (1977) och redan året efter fick hon sin första Oscarnominering i filmen The Deer Hunter för bästa kvinnliga biroll. Streep fick dock vänta på sin första utmärkelse vad gäller filmvärldens förnämligaste pris men hon behövde inte vänta länge eftersom hon året efter nominerades för bästa kvinnliga huvudroll. I filmen Kramer VS Kramer spelar hon mot Dustin Hoffman och kunde på galan ta hem sin första Oscarstatyett för sin andra nominering.

Välkommen...
till min nya blogg som uteslutande kommer handla om film. Så enkelt är det alltså. Allt som rör film kommer tas upp i http://pilsnerfilm.blogg.se/.

Varför sådan konstig adress?
Pilsnerfilm är ett öknamn för en del svenska komedifilmer från 1930-talet. Enligt Bra Böckers film- & TV-lexikon (1985) myntades begreppet tidigt på 1930-talet. Begreppet "pilsnerfilm" är negativt och kan härledas till den då rådande alkoholrestriktionen och eftersom svensk komik från 1930-talet var lågt sedd så kombinerades det negativa i ett ord.
(Wikipedia)