När jag såg "Muscles from Brussels" för första gången var jag ungefär tio år och filmen som gjorde att Jean-Claude Van Damme blev en favorit var Cyborg. Som tonåring var man väldigt naiv vad gällde film och man hade inga krav alls på hur en film skulle vara för att nämnas som bra. Det räckte att JCVD alternativt Schwarzenegger var med så var det klass.

Under åren följde filmer som Nowhere to run, Timecop, No retreat, no surrender, Death Warrant, Bloodsport, Universal Soldier, Double Impact och så vidare. Idag vet jag bättre.

Den belgiske skådespelaren är en fantastiskt dålig aktör men jag kan inte låta bli att gilla hans nya JCVD. Det finns så mycket självdistans och humor i regissören Mabrouk El Mechris kriminalare där huvudpersonen hamnar i ett läge där postrån blir ett alternativ. Huvudpersonen har stora problem i livet och förutom den pågående vårdnadstvisten så har Steven Seagal till råga på allt tagit en roll för honom.

Jean-Claude Camille François Van Varenberg, som JCVD egentligen heter, gör sin klart bästa roll och man kanske kan hoppas på att det schyssta agerandet sitter i när Universal Soldiers blir trilogi.