I morgon har Benjamin Buttons otroliga liv med Brad Pitt och Cate Blanchett premiär runt om i vårt avlånga land. Jag hade förmånen att se den redan idag och för er som läser det här så kan jag inget annat än rekommendera er att se den. Innan filmen startade grymtade jag för sällskapet att jag aldrig skulle vilja se en nästan tre timmar lång drama (Titanic undantaget) på bio eftersom man troligtvis skulle få träsmak redan efter en timme. Nu vet jag bättre.

Benjamin Buttons otroliga liv är en berättelse baserad på F. Scott Fitzgeralds novell med samma namn. Huvudpersonen Benjamin Button, som spelas av Brad Pitt, föds som en svag äldre man och därför åldras baklänges vilket leder till att han slutar sitt liv som ett spädbarn. Den tragikomiska berättelsen sägs inspirerats av Mark Twains kommentar om att det är synd att det bästa i livet kommer först och det sämsta sist.

"Not only the best film of the year, one of the greatest film ever made"

Jag har svårt, att för stunden, inte hålla med New York Observer-journalisten Rex Reed i ovan citat. För det här var en sällan skådad filmupplevelse helt i klass med Forrest Gump och Schindler´s List. Filmer som rör om i hela ens själ och får en att fundera över livets små och stora märkligheter.

David Fincher har tidigare arbetat med Brad Pitt och samarbetet har resulterat i Se7en och Fight Club men regissören har även The Game på sin meritlista. Nu har Fincher tillsammans med manusförfattaren Eric Roth (Forrest Gump och München) skapat ett gediget hantverk av yppersta kvalitet.

Huvudrollsinnehavarna Pitt och Cate Blanchett gör helgjutna insatser även om det är Blanchett som lämnar avtryck snarare än Brad Pitt. I små biroller ser vi även fantastiska Tilda Swinton och Julia Ormond men det är regissören. 

Benjamin Buttons otroliga liv innehåller fantastiska scener och fotot är ändlöst vackert som tillsammans med musiken skapar ett tidlöst mästerverk.