Ikväll var det dags att gå på megahypade "Inglourious Basterds". Regissören Quentin Tarantino gör inte filmer så jätteofta men när han väl gör det blir det ofta enastående. Tarantino är en riktig filmnörd och perfektionist ut i fingerspetsarna och det är en dröm för oss andra nördar att se filmer där Quentin haft ett finger med i spelet. Det är namnedropping hit och det är namedropping dit och ikväll kände man igen de flesta stora namn som nämndes, och då menar jag inte bara Hitler. Riefenstahl och Lemmings för att nämna två.

Filmen då? Jo, en fantastisk orige i superb dialog, fantastiska actionscener och makalöst skådespeleri. Nog för att filmens största stjärna, Brad Pitt, levererar så är det ändå de mindre kända skådisarna som lyser klarast. Christoph Waltz är suverän som nazisten Hans Lada och Mélanie Laurent som biografägare medan Diane Kruger alltid är sevärd.

För mig betyder en Tarantino-film en sak - dialog. Inglourious Basterds är indelad i ett par kapitel varav det första bara innehåller dialog och frågan är om det inte är filmens bästa kapitel. Subtilt och enkelt med bra skådisar och ett Tarantino-manus innehållande en dialog som är svår att finna i andra filmer - oavsett regissör.

Filmen utspelar sig i det ockuperade Frankrike under andra världskriget. En grupp amerikanska judar, mer ökända under namnet "Inglourious Basterds" är utsedda att sprida skräck i det tredje riket genom att skalpera och döda tillfångatagna nazister. Brad Pitt spelar löjtnant Aldo Raine som fått äran att leda dessa mannar genom franska landsbygden.

Quentin Tarantino har arbetat med manuset i drygt tio år och från början hade han en annan titel: "Once Upon A Time in the Nazi-Occuped France" med tydlig koppling till regissörens favoritgenre, spaghettiwestern. Både Leonardo DiCaprio och Eddie Murphy men också Adam Sandler var påtänkta för roller i filmen men som tur var hade dessa andra planer på agendan.

Inglourious Basterds är Tarantinos hyllning till filmkonsten och om femtio år kommer regissören själv få vara del av samma hyllning. Magnifikt, Quentin!