Det talas redan om en uppföljare. Stallones kärleksprojekt som slutade med att han samlade ihop sina gamla kompisar för att göra ett sista äventyr verkar nu få en tvåa. Men är filmen värd en uppföljare? Absolut!

Ett team av världens farligaste och mest välutbildade soldater åker till Sydamerika för att störta en mäktig, ond diktator och hans armé, som har orsakat förödelse, kaos och tortyr under de senaste tjugo åren.

Stallone har aldrig varit någon vidare skådis utan man har mest accepterat hans närvaro i rutan liksom. Detsamma gäller vår svenske Dolph Lundgren. Ingen Dramaten scenskola här inte. Men vad gör det när de är bra på att underhålla?

Sylvester Stallone, Dolph Lundgren, Jet Li, Jason Statham, Eric Roberts, Mickey Rourke, Arnold Schwarzenegger och Bruce Willis. I samma film! Man saknar bara Steven Seagal (tillfrågad men tackade nej på grund av en schism med en av producenterna) och Chuck Norris. Och Van Damme då så klart men han tackade nej för att hans karaktär saknade substans. Har han någonsin varit med i någon film där hans rollfigur haft något djup? 

Filmen innehåller en simpel handling, en massa biljakter och en fantastiskt mängd våld. Det är en testosteronladdad actionfilm rakt igenom. Explosioner, snygga fightingscener och bara ett uns kärlek. En perfekt gjord film för oss killar...

Kaliforniens guvernör är bara med i ett par sekunder, kanske en minut (tog enligt imdb.com 6 timmar att filma) men scenen tillhör en av filmens roligaste och mest minnesvärda. Arnold syns i samma bildruta som Willis och Stallone. Samma trio som en gång i tiden startade restaurangkedjan Planet Hollywood. Det var i samma veva som jag dyrkade Arnold som andra jämnåriga dyrkade Pamela Anderson. Varför ha tapeter när man kunde tapetsera med Arnold tänkte jag.

Vill du se action och en underhållande rulle är The Expendables helt klart en film du ska se på bio!

Sjuttonåriga Veronica "Ronnie" Millers liv vändes upp och ned när hennes föräldrar skilde sig och hennes pappa flyttade från New York City till Tybee Island, Georgia. Tre år senare är hon arg och fjärmar sig från sina föräldrar. Ronnies far, en före detta konsertpianist och lärare, lever ett lugnt liv i badorten, helt uppslukad av att skapa ett verk för en lokal kyrkoförsamling. Filmen är baserad på en roman av Nicholas Sparks.

Nicholas Sparks står bakom manuset till fantastiska "Dagboken" men det här är långt ifrån någon dagbok. Ultra-mega-super-kändisen Miley Cyrus spelar Ronnie och det är en film med fullständiga felcastade skådisar. Varken Miley eller hennes motspelare Liam Hemsworth gör något bra jobb utan de är faktiskt helt miserabla. En helt okej Greg Kinnear och killen som spelar bror, Bobby Coleman, är också okej.

Dialoger, känsla och... jag kan fortsätta och trycka ner filmen i de alldeles för små skorna som den bär. Ta en titt och se själva. Det här kan vara det sämsta jag sett på väldigt länge och besvikelsen blir så klart större eftersom man förväntar sig ett Dagboken-manus.

Filmen är baserad på sångaren Cherie Currie's bok 'Neon Angel', en återspegling av hennes erfarenheter som rockstjärna. Vi får följa bandets grundande och det kanske första stora genombrottet för ett rockband med enbart kvinnliga medlemmar.

Det mest häpnadsväckande med filmen är egentligen att se hur Dakota Fanning växt till sig. Den fantastiska barnskådisen som agerat skjortan av Robert De Niro i "Hide and Seek", briljerat tillsammans med Sean Penn i fantastiska "I am Sam" och dessvärre varit med i "Världarnas krig" där hon visade Tom Cruise hur man ska agera.

Vi får följa Cherie (Fanning) i jakten på det åtråvärda livet i rampljuset men det är ett ljus som visar sig vara alldeles för starkt och svårhanterligt. Det skapar sprickor i bandet och bästisen Joan Jett (Kristen Stewart) testar deras vänskapliga band. 

Det här är Dakotas film rakt igenom. Det är en fantastisk rollprestation som den f.d. barnstjärnan som nu blivit stor. "The Runaways" är egentligen mest känd för att filmen innehåller ett par scener där Dakota och Kristen går loss på varandra - rent sexuellt alltså...



Kul fakta:

# Evan Rachel Wood var först påtänkt för rollen som Joan Jett.

# När Joan Jett (originalet) lyssnade på en demo där Kristen Stewart sjöng trodde hon att det blivit fel och att det var hon själv som sjöng.

Tonårsdramat Speak handlar om Melinda som slutar prata efter en traumatisk händelse under sommarlovet. Medan hon kämpar med skola, vänner och familj berättar hon sin mörka berättelse om varför hennes röst försvann.

Kristen Stewart har gjort sig ett namn med hjälp av vampyrserien som gjort författaren Mayer miljonär. Men vad hände egentligen innan Kirsten hånglade runt med vampyrer och vargar? Personligen hade jag inte sett någonting av värde med henne innan Twilight. En film som jag för övrigt sågade, mest på grund av att jag ogillar vampyrfilmer. Eller "Into the Wild" är bra men "Panic Room", "In the land of women" och "What Just Happened" är ganska trevliga filmer men inget av den högre skolan. "The Runaways" med Dakota Fanning var dock spännande och intressant. Mer om just den filmen i ett annat blogginlägg...

När Kristen spelar Melinda så är hon ungefär 14 år fyllda och hon gör en mycket bra rolltolkning i en film som tar upp en av de mest obskyra händelserna som kan äga rum på en skola, nämligen mobbning. Hon har inte så mycket dialog, titeln till trots, så det kan vara just det som gör att jag tycker att Stewart gör det bra.

Anna Brady (Adams) har stora förväntningar på den kommande skottdagen. Den enda dagen då man enligt irländsk tradition får fria till sin pojkvän Jeremy (Adam Scott). Hon beger sig av mot Dublin eftersom pojkvännen råkar befinna sig just där under pågående affärsresa men vädret vill annat och det blir snart en kamp mellan Anna och tiden...

Meg Ryan har länge varit min favorit vad gäller romantiska komedier. Det har alltid varit hon som hållit filmerna över vattenytan och således gjort dessa sevärda. Nu är Meg en svunnen tid och det kommer hela tiden nya skådespelare som försöker ta över tronen från Ryan. Det senaste försöket är Amy Adams...

Leap Year är en gullig komedi mestadels inspelad bland fantastiska miljöer på den irländska landsbygden. Vore jag naturfotograf och utifrån det satt betyg så hade filmen fått en klockren femma. Men nu är det inte så enkelt.

Amy Adams slog igenom med dunder och brak i den smått fantastiska filmen "Tvivel" där hon spelade mot mer välrenommerade namn som Streep och Seymore-Hoffman. Det är en duktig skådis som inte bara är charmerande utan även kan agera på scenen. Dock får hon inte möjlighet att visa detta i Leap Year eftersom romantiska komedier uppenbarligen inte är en genre hon ska fortsätta med. Där Meg Ryan var naturligt oemotståndlig blir Adams bara malplacerad.

Den manliga huvudrollen ägs av Matthew Goode som är mer igenkänd som partner till Colin Firth i "En enda man". Han är en charmig kille som påminner lite om Gerald Butlers karaktär i "PS Jag älskar dig" men med problemet att han saknar det lilla extra.

Där Nora Ephron (manusförfattare till flera Meg Ryan-komedier) lyckades gör Leap Year allt fel och filmen blir ingenting annat än en småtrevlig romantisk rulle. Kanske någonting att se vid första dejten men annars är den sevärd för sin fantastiska miljö och den irländska musiken...