Che
"The fact that there aren't crowns on (Che director Steven) Soderbergh's and Benicio Del Toro's heads right now, I don't understand. That is such a sensational movie, Che. Benicio is f**king good in it. And the fact that I'm not running into these people on this awards-party circuit, it's crazy. "
Det var Sean Penn som ställde sig frågan när han mottog priset för bästa manliga skådespelare på SAG-galan i januari. Jag kan nu, efter att ha sett båda filmerna, bara ställa mig samma fråga. Varför syns inte regissören Steven Soderbergh och huvudrollsinnehavaren Benicio Del Toro på galornas röda mattor. Mycket märkligt.
"Maybe because it's (Che) in Spanish, maybe the length, maybe the politics." avslkutar dock Penn och slår då huvudet på spiken. Givetvis handlar det om att kapitalistiska Hollywood aldrig skulle nämna Che i sitt sammanhang.
Regissören Soderberghs projekt om den mytomspunna ikonen Che Guevara är uppdelad i två delar. Che, del 1: The Argentine, handlar om den kubanska revolutionen, från det ögonblick Fidel Castro, Che Guevara och de revolutionära styrkorna landstiger på Kuba tills de lyckas störta Fulgencio Batista två år senare. Che, del 2: Guerrilla utspelar sig från åren efter Batistas fall på Kuba och Fidel Castros maktövertagande fram till Che Guevaras död. En period då den mytomspunne revolutionären hjälpte till med att starta revolutionära rörelser i såväl Sydamerika som Afrika
Den första delen är ett hantverk av absolut högsta märke och det är främst Benicio Del Toros skådespeleri som gör det. Han gestaltar Che precis så som man tror ikonen skulle varit efter den bilden man fått genom böcker och andra filmer. De tv-inspelningar man sett Che figurera stämmer också väl in på Del Toros gestaltning av argentinaren. Det är ett ytterst neutralt porträtt Soderbergh delger oss och det är tydlig att han inte tar parti men läser man mellan raderna så är det uppenbart att han aldrig skulle ge sig på projektet om han inte hyste någon sorts kärlek till Che själv. Det är en obeskrivlig känsla i hela filmen när man får ta del av gerillans kamp i djungeln och när styrkan intar Santa Clara och beger sig mot huvudstaden Havanna så reser sig rygghåren till max.
Den andra delen handlar om Ches revolution i Bolivia som slutade tvärt. Historien i sig är mindre intressant ur min synvinkel då Cuba och Castro inte har någon roll i filmen. Det är en revolutionstanke med svarta inslag eftersom gerillan har mindre mat och går svårare hinder till mötes, jämfört med den kubanska diton. Fotot och känslan i djungeln är fortfarande högklassig och likaså Benicios skådespeleri och det är makabert att han inte finns nominerad på kommande oscarsgala.
Den första delen är ett hantverk av absolut högsta märke och det är främst Benicio Del Toros skådespeleri som gör det. Han gestaltar Che precis så som man tror ikonen skulle varit efter den bilden man fått genom böcker och andra filmer. De tv-inspelningar man sett Che figurera stämmer också väl in på Del Toros gestaltning av argentinaren. Det är ett ytterst neutralt porträtt Soderbergh delger oss och det är tydlig att han inte tar parti men läser man mellan raderna så är det uppenbart att han aldrig skulle ge sig på projektet om han inte hyste någon sorts kärlek till Che själv. Det är en obeskrivlig känsla i hela filmen när man får ta del av gerillans kamp i djungeln och när styrkan intar Santa Clara och beger sig mot huvudstaden Havanna så reser sig rygghåren till max.
Den andra delen handlar om Ches revolution i Bolivia som slutade tvärt. Historien i sig är mindre intressant ur min synvinkel då Cuba och Castro inte har någon roll i filmen. Det är en revolutionstanke med svarta inslag eftersom gerillan har mindre mat och går svårare hinder till mötes, jämfört med den kubanska diton. Fotot och känslan i djungeln är fortfarande högklassig och likaså Benicios skådespeleri och det är makabert att han inte finns nominerad på kommande oscarsgala.
Kommentarer
Trackback